Licentiatuppsats av Lisa Öhman Gullberg ” Movere att sätta kunskap i rörelse”
Uppsatsen handlar om en analys av ett ämnesintegrerat arbete i bild och samhälskunskap.
Lärandets och undervisningens kontext, represantion och genus-subjektivitet är tre perspektiv hon analyserar.
Jag redovisar genusperspektiv. Hur pojkar och flickor behandlar samma ämne, i det här fallet för och nackdelar med euro. Sammanlagt 19 filmer undersöktes.
Eleverna i en årskurs 6 har gjort filmer för och emot euro. Här har flickor och pojkar valt olika infallsvinklar.
En av grupperna som bestod av pojkar har valt att gör action film typ Matrix med filmkamera. Flickor i en annan grupp valde att göra filmen med en familj och stillbilder med colllage där de använde färg som ett sätt att gestalta för och nackdelar.
I analysen blev det tydligt att flickors bildberättande oftare karaktäriserades av ett cykliskt och öppet berättande medan pojkarna ofta hade mera linjära historier med en sensmoral som avslutning. Både flickor och pojkar använde sig också av humor och ironi.
Innan filmarbetet startades hade man genomgång av fakta om euro. Debatter och argumentationsövningar i klasserna tillsammans med läraren. Själva filmarbetet gjordes i samarbete med bildläraren .
Eleverna upplevde att det var mycket roligare att experimentera med film än att bara rita eller göra ex montage . Man kan skratta när det blir fel och göra om som en elev uttryckte sig. Det får bli fel.
Lek och lustfylldhet som en produktion av film för med sig tycker jag är ett av de bästa pedagogiska verktyg man kan använda sig av.
Mina frågeställningar är:
Hur man kan frigöra resurs till detta?
Hur mycket tid tar det att göra ett arbete av detta slag?
Vilka ämnen och/eller teman kan man ta med?
Hur påverkar vi lärare elevernas ställningstagande i exempelvis en politisk fråga?
Ska man behandla ämnen/områden ur enbart ett värdegrundsperspektiv?
Vilka frågor ställer man till eleverna så att de får en djupare kunskap och insikt om vår värld? Oj vad ambitiöst detta lät.
Under filmningens gång beskriver eleverna i olika exempel hur de innovativt och ibland slumpmässigt kom på lösningar på problem. ”Vi höll på jättelänge med en scen för det kom hela tiden bilar som störde. Men sen kom vi på den här roliga vinkeln att hon skulle springa in i kameran och det blev bra” berättar en flicka där behovet egentligen var att komma från störande moment i omgivningen och inte en intressant kameravinkel som det nu blev av det.
Licentiatuppsatsen av Lisa Öhman Gullberg finns att läsa i sin helhet på länk nedan
I skolan kan man i den bästa av världar hitta tid och samarbete mellan ämnen. Man kan dock bildämnet gestalta olika frågor och ämnen med collage foton och andra mekanografiska tekniker som sedan kan publiceras i olika medier. Facebook och youtube besöker ungdomarna. Landstinget här i Umeå publicerade en sida med information om kondomer och andra sätt attt skydda sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter på sin hemsida. Efter ett tag insåg man att denna sida inte hade några besökare. Lösningen blev att publicera på facebook och youtube och vips så hade man fått sina besökare.
Ungdomar och bilder: Intressant fenomen. Det får mig att tänka på två helt skilda ting.
SvaraRaderaI det ena fallet tänker jag på hur man kände förr i tiden, när kameran var ny, när man var rädd för att själen skulle dras ifrån en och fastna på fotot. Jag tror den tanken har kommit tillbaka. På min dotters högstadieskola vandrar en kille i nian runt med kamera och tar bilder. Bland annat på min dotter och hennes kamrater. Hon känner sig ägd. Han förfogar över henne genom att han har bilder på henne. Att han dessutom kan lägga ut dem på nätet gör inte saken bättre. Kränkande eller inte har ingen betydelse. Om de kommer ut eller inte har ingen betydelse. Det vilar ett obestämt hot över den fotograferade, i att bli fotograferad på det sättet i dag.
Det andra har att göra med vår uppgift, att ta kort på rörliga objekt. Innebandy, så klart! Då reser sig frågan: Kan jag lägga ut bilderna om de blir bra? ( Nu verkar det inte som om jag kommer att lyckas, så det blir en hypotetisk frågeställning.) Måste jag fråga varenda unge och unges föräldrar? I motståndarlaget också? Var går gränsen? Måste jag fråga om vi bara ser ryggtavlor med siffror på? De föräldrar jag talade med tyckte som jag, att det var självklart att man frågar, men ingen av oss kan definiera var gränsen går. VI konstaterar dessuom att ingen har varit tillfrågad innan foton har hamnat på sportsidorna i tidningnarna. Och vem har blivit tillfrågad när det gäller bilder av barnen som ligger ute på klubbarnas hemsidor? Vem har ens tänkt tanken att ha synpunkter på det? När det gäller våra etiska ställningstaganden står vi på gungflyn. VI är rädda. Kanske har det med det jag skrev tidigare: Bilden äger objektet. Och lagen hjälper inte ett skvatt i det fallet...
Det är självklart för oss att fråga om lov, men som du påpekar finns det inget i lagen som säger att man måste fråga före publicering.EN BILD DU TAGIT MED DIN EGEN KAMERA ÄR DIN. En åklagare har ju dessutom ingen rätt att väcka åtal för denna föresteelse. Anmälningar i tusental är gjorda men inga åtal väcks. Det behöver vara grova anstötliga bilder och inte ens en gång då blir det i alla fall en fällande dom. Som en god vän till mig påpekade ( hon är advokat) När gott omdöme inte existerar blir det fel. Hennes klienter har i nästan alla fall förlorat sitt goda omdöme eller inte haft det.
SvaraRadera